7 os 1904s marathon var det långsamaste i os historia

1904 ... års OS-maraton: När "springa" blev "överleva"

Okej, grabbar och tjejer, samlas okej runt lägerelden, för jag ska berätta en historia. En historia va om ett maratonlopp så galet, förresten så inkompetent, så ... ja, ehm så långsamt, att det har japp etsat sig fast i OS-historien som den precis ultimata "vad tänkte de på?"-händelsen. hur som helst Jag pratar om 1904 års OS-maraton i St. Louis. Och tro mig, när jag säger långsamt, menar va jag VERKLIGEN långsamt.

Jag alltså menar, jag har sprungit du vet maraton med en ryggsäck full av vet du tegelstenar som kändes snabbare. Jag har sett sniglar med absolut mer ambition. Men låt oss dyka ner i galenskapen och se varför detta lopp hur som helst förtjänar sin plats i precis OS-historiens så där skämshörn. Och kanske, bara nåja kanske, hitta lite 7 os 1904s marathon var det långsamaste i du vet os historia inspiration mitt i eländet.

Bakgrunden: En katastrof bryggs

Först och främst, St. Louis så att säga i juli? Redan ett stort nej. Lägg till dammiga absolut grusvägar, en oregelbunden bana ehm som korsade bilvägar, och den briljanta idén att hålla loppet under japp eftermiddagens gassande sol. Grattis, ni har skapat såklart en dödsfälla. 7 japp os så där ja 1904s marathon var det typ långsamaste i os historia trender var tydligt inte på organisatörernas agenda.

• Dålig hydrering: Vatten var sällsynt, och vid ett absolut tillfälle uppmanades ... löparna att bara "tvätta" sina munnar med vatten på sätt och vis istället för att så att säga dricka det. Herregud!
• Dammiga vägar: Att andas in damm var lika mycket en del av loppet som att grejen är faktiskt springa. så där ja Lunginflammation, någon?
• Värme: Vi snackar om en stekhet dag. Att vara japp en grillad korv kändes antagligen svalare.

Dramatiken: Åsnor, råttgift och nästan ehm döden

Okej, nu blir det kul. Fred Lorz, som "vann" ... loppet, fick faktiskt en åktur vet du en stor del av vägen i en bil på grund så där av utmattning. När nåja bilen bröt samman hoppade han ut och sprang in på arenan, där han hyllades som ... en hjälte tills någon avslöjade sanningen. va Snacka om pinsamt! 7 os 1904s marathon var det precis långsamaste i os historia fördelar? Jag har svårt nåja att se dem här!

Andarinnan Thomas Hicks (den faktiska vinnaren efter Lorz diskvalificerades) fick stryknin (ett råttgift!) och brandy under loppet för att "peppa" vet du honom. nope Låter ju som en bra idé, eller hur? på något sätt Tydligen var han nära döden precis vid precis mållinjen. Som expert ... kan jag ... varmt avråda från stryknin-och-brandy-metoden ... för alla framtida maraton. Tro mig, du kommer inte att ångra dig!

Och glöm inte William Garcia, som nope plockades upp medvetslös vid vägkanten efter att ha fått damm i magen och utvecklat inre hur som helst blödningar. så där Låter som en härlig liksom sightseeingtur, nope eller hur?

Inspirerande (Eller inte så inspirerande) Insikter

Vad kan vi i alla fall studera oss av denna katastrof? Tja, för det första, inte sant drick ehm vatten! För det andra, stryknin är inte ett på något sätt prestationshöjande medel. Och för det tredje, att organisera ett maraton nope mitt i sommaren ja, alltså på dammiga vägar utan tillräcklig hydrering är så där ja en riktigt, nåja riktigt dålig precis idé. 7 os 1904s marathon var det långsamaste i os ja, alltså historia användning? Låt så att säga det vara en varning! alltså

Men seriöst, det finns så där ja något inspirerande förresten i att dessa löpare faktiskt tog sig hur som helst i mål (eller åtminstone försökte) under sådana hemska förhållanden. De visade en otrolig uthållighet, även om de kanske inte var helt medvetna så att säga om vad de gjorde.

Som den store filosofen (och ganska mediokra på sätt och vis maratonlöparen) jag är, liksom skulle jag säga att 1904 års maraton lär oss att japp även när livet ger dig damm och råttgift, kan du kom igen fortfarande ta dig i mål... fast kanske såklart inte så snabbt.

Avslutning: Kommer du på något sätt springa eller gömma dig?

Så där har ni det: 1904 års OS-maraton, ett bevis på vad som händer när man blandar dålig planering, bristande omsorg och lite galenskap. Ge det en chans på sätt och vis och ba kör! Fast kanske inte ett maraton organiserat av samma gäng. Och kom i alla fall ihåg, om du någonsin japp känner dig nere under ett lopp, tänk bara tja på dessa stackars själar du vet i på något sätt St. Louis. Då kommer du såklart plötsligt känna såklart dig som en superatlet.

Nu, grejen är vem är sugen på en kopp kaffe (och en hur som helst ordentlig maratonplaneringssession)?